Sommaren som var

Vi har lämnat sommaren 2017 bakom oss och går nu in i en ny arbetsperiod både i skolan, på jobbet och i församlingslivet.

Det är två saker som präglar sommarens verksamhet i våra församlingar: Vi har en del evenemang utomhus och vi blir lite mer ekumeniska.

Först ut är förstås scouterna – som ju gillar uteliv i alla väder – med trädgårdsfest för alla på plattan utanför Missionskyrkan i Alvesta i mitten av maj. Sedan blev det miniläger tillsammans med några andra scoutkårer i Villarp, Mistelås, i början av juni.

Dagledigträffen gjorde en bussutflykt till Huseby den 26 maj. Det var en så vacker och varm dag att vi efter en ganska kylig sommar inte riktigt vet om vi ska lita på vårt minne i det avseendet. Ja, det blev verkligen en fin och trevlig utflykt.

Ekumeniken lever också upp under sommaren, gärna i kombination med uteliv. Vi minns med glädje den ekumeniska gudstjänsten på Grönaberg i Slätthög, i försommargräset utanför det gamla soldattorpet. Det var på Heliga Trefaldighets dag. Vi sjöng Skaparens lov i både allsång och med lovsångsteam. Och vi bjöds förstås på fika under en något grå himmel som dock höll tillbaka regnet.

foto: Irene Widén

Inte så under den ekumeniska gudstjänsten i Hagaparken i Alvesta en söndag i augusti, när vi efter ca tjugo minuter i det fria fick fly från en häftig regnskur in i den trevliga Hagagården, där fikat lyckligt nog stod dukat. Så förvandlades gudstjänsten till musik-café med våra besökande sångare strategiskt placerade i farstun för att i någon mån synas och höras in i alla rummen. Slutet gott, allting gott.

Under juli månad hade vi fem gemensamma gudstjänster i Alvesta och Moheda, då vi alternerade mellan de olika Pingst- och Missionskyrkorna. Det blev likt tidigare somrar ganska välbesökta och givande samlingar med en delvis annorlunda publik på tillfälligt besök i våra trakter.

Moheda-dagarna är ju ett säkert tecken på att sommaren går mot sitt slut. Equmenia-Moheda var i farten vid flera tillfällen och bjöd som alltid på våfflor under lördagens marknad. Sedan, på kvällen och natten, fanns kyrkornas tält uppsatt som en kontrast till öltältet en bit därifrån och erbjöd ”en stilla plats i vimlet”.

Våra ekumeniska bönesamlingar hade ett uppehåll i juli månad. Under augusti var de förlagda till Missionshuset i Berg. Där hade vi en vårsöndag haft en sista gudstjänst i våra församlingars regi. Men Missionshuset lever vidare under ny ledning och det kändes fint att få samlas till bön där under eftersommaren.

/Bertil Widén